Lite om oss!

Vilka är vi som bloggen handlar om?



Maria är f 1974. Har hållit på med hästar hela mitt liv. Började rida på Sundby Ridskola 1981 och bytte sedan till Ågesta Ridskola för att sedan byta tillbaka till Sundby 1986. Där red jag till och från t.o.m. 2004. Fick min första ponny 1987. Min första stora häst köpte vi 1997 och sedan har det funnits ett antal hästar i mitt liv. Jag rider nu för tiden dressyr men har tidigare hoppat. Vill ni nå mig kan ni maila på ia.falkena@gmail.com

Mr Diraan är ett halvblod f 1999, ca 160 cm. Hans stam är D-Day Iran Lansiär. Just nu bor han hos min syster i Skåne efter en skada.

Gustav är en Tysk import f 2000, ca 176-178 cm. Hans stam är tyvärr okänd. Gustav ägs av min syster och jag har honom tillsvidare i Stockholm för utbildning och tävling!

lördag 15 oktober 2011

Livets gång

Världens finaste Mr Diraan var inne hos veterinären igår. Veterinären gjorde en väldigt grundlig genomgång av honom. Hon tyckte inte att det var klokt att vi hållt på i 2 ÅR med honom. Han är ju inte en frisk häst, även fast jag fick honom friskförklarad i januari i år. Ni kan läsa hela hans historia här om ni är intresserade.

Men som sagt igår var de inne hos veterinären. Hon klämnde, kände, böjde och longerade både inspänd och "lös". Han är halt höger fram och vänster bak. Hon tyckte det inte var som det skulle med halsen för han ville inte slappna av i longeringen, så hon ville gärna röntga halsen. Hon hittade en eller två cystor i halsen på honom :(. Hon ska skicka plåtarna till SLU för att höra deras åsikt och sedan får vi förhoppningsvis bara vänta på beslutet från dem och försäkringsbolaget. En häst som haft ont i 2 år ska inte behöva lida mer.

Tråkigt slut på min saga med Diraan men så är livets gång ibland och det känns faktiskt ganska skönt att få ett slut. Jag har ju varit inställd på detta redan från sista besöket på Stav. Då sa Morgan att det inte såg bra ut och det var ju därför han fck flytta till Skåne för att få en bra sista tid. Men sedan blev han friskförklarad på Bollerup, men jag kände innerst inne att det nog inte var bra. Och när de ridit på honom har det ju inte stämt... Skenturer och en häst som inte vill slappna av. Mina innersta tankar och funderingar fick än en gång rätt att Diraan inte mådde bra.... Tänk att man lär känna en häst på så kort tid som vi fick ihop. Jag hann ju bara rida i 2 månader. Men de 2 månaderna var han världens finaste häst... Så nu får han endast gå i hagen, äta gott och må så bra han kan den sista tiden så som tanken var för 1 år sedan...



5 kommentarer:

Anna sa...

Tråkigt!! :(

Elin sa...

Tråkigt, men skönt att någon ÄNTLIGEN lyssnade på dig och hästen!

Ida sa...

Vilken resa du gjort med din häst!

Jag måste först och främst säga att jag beundrar dig för ditt mod och din glada, vad jag har kunnat läsa mig till, tilltro att D kommer bli bra!

Jag tycker du gör helt rätt, sen att de är tufft och jobbigt är en helt annan sak!

Jag skulle inte klandra dig i något du har gjort för din häst. Du har verkligen försökt på alla sätt, men de visar sig att han inte alls mår bra, du fattar ett väldigt djurvänligt beslut utifrån de.

Lycka till!
Jag tycker de är synd att din häst kunde gå "sönder" så fort efter ett köp och sedan inte kunna repareras =(

Be strong!

Unknown sa...

Är tufft beslut att ta men det är ju det bästa för hästen. :(

Min häst blev friskförklarad utav fyra olika veterinärer på tre olika stationer (atg stav, atg täby och brunmåla), fick ÄNTLIGEN en vettig veterinär som hittade problemet och dömde ut honom efter två års känsla utav att jag kan inte rida på den här hästen, den är inte fräsh.

PEWS sa...

Åh så tråkigt :(
Men ändå skönt att få veta. Jag skickar lite cyberkramar som tröst!